Här sitter jag, ensam och utan en livskamrat och jag har blivit så less på livet, det är väl inte meningen att man ska behöva vara ensam, eller? Det är inga fel på mej, inte vad jag vet i alla fall. Men ändå är jag ensam, trots att jag har några nära vänner, men dom har alla någon. Att vara den som blivit ”över” är inget vidare alls, varför hittar jag ingen?
Helt ärligt, jag hade egentligen slutat leta efter en livskamrat, jag hade gett upp. Men jag ger det en chans till, kanske är det någon som svarar här?!?!?! Om inte så ger jag upp och struntar i det och får inse att jag ska leva ensam resten av livet.
Det är nog inga fel på mej som sagt. Jag har jobb, bra ekonomi och lever ett helt ganska vanligt liv. Ibland går jag ut med mina vänner, det brukar bli när tjejerna ska ha en tjejkväll. Annars blir det inte så ofta, hur kul är det att gå ut själv?
Jag har inga stora förhoppningar men finns det någon kille, som precis som jag, saknar någon. Sen om det blir kärlek, det tror jag inte på men jag hoppas. Hade varit helt underbart, men det är nog bara en dröm?! Ja, ja, så är det. Jag är en kvinna i mina bästa år, alltså 42 år, helst är du i min ålder men jag tror inte att jag kan vara kräsen. Nu håller jag tummarna och sitter här i min ensamhet och väntar! Många kramar från mej till dej.
Hej. Här finns en kille i samma situation. Bor i jkpg
vart bor du?